Inte vet jag, nån annan kanske vet. Tänkte bara resonera lite. Det finns ett "motto" som lyder
"Sänk inte dina mål. Öka din insats."
Det låter lite häftigt och stämmer givetvis under förutsättningar att man kan öka sin insats obegränsat. De allra flesta av oss motionärer, som inte jobbar som cyklister, är dock begränsade uppåt i vilken insats man kan eller vill lägga ned. Det kan vara jobb som tar mycket tid, eller att man vill hinna umgås med sin familj. Då måste givetvis förväntningarna eller målsättningarna matcha det. Jag upplever ofta på instagram (och andra SM) att nästan fler är missnöjda med sina lopp än vad folk är nöjda med dem. Det är en naturlig följd av att förväntningar alltid är på nivån att allt ska klaffa och att man har en bra dag.
"Om jag gör allt rätt borde jag kunna komma topp 20."
Så snart en enda sak missar så hamnar man under sina förväntningar. Punktering och kedjebrott givetvis, men mindre saker som att bara inte ha dagen, att hamna bakom fel person på en stigsträcka eller att tappa en flaska i lagningen. Det är många saker som kan göra att man inte når sitt mål. Det är ett hemskt upplägg eftersom man nästan inte har något att vinna, men mycket att förlora. Det blir en liknande situation som för de absolut bästa åkarna som alla väntar sig att de ska vinna. Där blir det ingen direkt glädje att vinna (lättnad möjligen) medan alla andra utfall blir besvikelse. Behöver inte nämna någon men det är inte svårt att komma på några som är i den sitsen.
Jag önskar verkligen att fler fick ha en sån säsong som jag haft egentligen de två senaste åren. Där jag överträffat mina egna förväntningar. Förra säsongen, 2018, var jag inte beredd på att jag ens skulle kunna vara med i toppen på loppen i norrland, men fick ändå flera pallplatser. 2018 så fick jag verkligen max utdelning på den kapacitet jag hade resultatmässigt, förutom cykelvasan som var de enda lopp jag inte var nöjd med. Inför 2019 var jag inställd på att inte kunna överträffa mina förväntningar igen utan var inställd på att ha kommit något närmare de bästa. Att de sen under sommaren visat sig att jag även kan vinna över riktigt vassa cyklister var jag inte alls inställd på!
 |
| Långa Lugnet 2019 |
När man lyckats hålla förväntningarna låga så blir det mycket roligt att göra sin säsong. Det blir dock svårare och svårare desto längre man håller på. Jag är inne på mitt 3 år sen jag skaffa cykeln igen, och mitt andra år med monark i källaren. Och nu vet jag ju mycket väl vad jag kan förvänta mig till nästa år, baserat på hur jag ligger till i mina effektsiffror under vintern. Det kommer alltså nästa säsong bli mycket svårt att överträffa förväntningarna! Eftersom desto mer man vet desto mindre spann finns det i var man borde ligga till. Och desto mindre spann desto större risk att istället bli missnöjd. Om jag i år var jättenöjd med 25:a på Långa lugnet så kommer jag nästa år om jag får samma resultat kanske bara rycka på axlarna och känna att jag borde kunnat bli bättre på ytterligare ett år? Och om jag kommer 35:a blir jag istället missnöjd, något jag varit nöjd med i år. Förväntningar.
De flesta har väl några sådana här säsonger när man ökar upp sin träning men när man sedan hållit på ett par år finns det mindre och mindre potential kvar och man fluktuerar troligen kring en viss nivå. Det är dock otroligt svårt att sänka sina förväntningar till ett kommande år, även om man kanske minskat sin träning eller bara blivit äldre. Jag har inte funderat något på mål för kommande säsong ännu, men ska göra allt jag kan för att hålla dem "låga". Sen pratar ju alla toppidrottare om att fokusera på prestation och inte resultat. Det är också något jag försöker tänka på då det fokuserar på det jag gör bra och inte är lika beroende av vad alla andra gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar