tisdag 3 juli 2018

Race report Obbola Challenge 2018

I helgen körde jag Obbola Challenge utanför Umeå. Det är ett lopp på 45 km med nästan helt uteslutande tekniska stigar, samt en del hopp och byggda hinder. Det är som ett långt XCO-lopp. Det var bra uppslutning med starka åkare och blev den hårdaste tävlingen hittills i år för mig personligen! (kort version: läs bara avsnittet Tävlingen)


Inför


Träning


Två veckor sedan Tolvtjärnsloppet gick av stapeln och första av de två veckorna blev det 3 intervallpass och ett distanspass på 3 timmar. Jag fick också nya cykeln så jag fokuserade på att hitta sittställning, dämparinställningar och en lämplig utväxling. Den andra veckan blev det ett Padilla-test på måndagen sedan gick jag in i upplägget jag kört innan alla tävlingar hittills i år.

Vilodag - Tuff träningsdag (sk tömningspass) - Vilodag - Väckningspass - Tävlingsdag.

Det verkar funka rätt bra för mig, med 2 vilodagar dagarna innan så får man tillbaka lite "freshness" men tappar inte farten i kroppen genom de pass man har där. Tömningspasset är inte totalt stenhårt och helt utan energi, men ganska långt, och med mycket högt tempo, blandade intervaller. Jag kör också med lite energi. Jag tror att har man högre volym kan man köra ännu hårdare tömningspass, men jag är lite rädd att bli sliten då jag har moderat volym. Sen väckningspasset är relativt lätt och kort, men gärna med något drag kring tröskel i ~10 minuter och några korta spurter/attacker. Tömningspasset fick jag klämma in på en resa i jobbet till Gällivare. Men det gick fint då jag fick möjlighet att dunka fina höjdmeter på Dundret.

Taktik


Dagen innan mådde jag inge vidare, som vanligt. Hela familjen har varit sjuka i veckan och Sam var hemma från förskolan med feber alla dagar. Så man går och känner efter förkylning hela tiden. Och dagen innan kändes jag jättetrög, förutom när jag fick cykla väckningspasset då lättade känslan. Innan kraftloppet trodde jag ju absolut jag var sjuk, men var inte alls det. Nu kändes det ungefär på samma sätt så jag tog det med lite mer ro den här gången. Det är inte fysiskt, det är psykiskt. Kroppen säger ifrån då det blir så hög anspänning. Hur som helst, efter att kollat anmälningslistan hade jag som mål att vara topp 5 på racet. På en sån bana är det inte så mycket taktik eftersom det blir så mycket stig och därmed liten effekt av klungkörning, taktiken är väl bara att inte bli passiv i inledningen. Så det är ju bara att köra så länge man hinner med. Eftersom tävlingstiden är kring 2 timmar är det inte jättestor risk att brinna upp heller. Det kommer ofta i 3e timmen. Så för att citera Tom Boonen:

"Sometimes you don´t need a plan. You just need big balls. " - Tom Boonen


Energiupplägg


Energiupplägget börjar sätta sig. Skillnaden idag att man kör 3 loopar och därmed kan få langning av flaskor, därför valde jag att skippa ryggsäcken, då är också väldigt mycket upp och ner ur sadeln så att slippa lyfta vätskan hela tiden blir ett litet plus. 3 timmar innan start tog jag 2 rödbetsshots och 1 timme innan tog jag 200 mg koffein (tabletter). Till loppet hade jag med

På cykeln 1 flaska 6 dl (2 skopor) Umara U sport 1:0.8 (jag drack upp ungefär 5 dl)
Langning: 1 flaska precis som ovan + en tablett High5 Zero extreme som innehåller extra elektrolyter (salter) och 75 mg koffein.
Umara gel cola (30mg koffein) i min egen gelflaska

Brustabletter från High5 funkar kanon som komplement i flaskan!
Smaken blev faktiskt rätt bra med High5 tabletten blandad i U Sport 1:0.8 Apelsin. När jag kör med väskan kommer jag köra 2 tabletter i den. Perfekt att få lite extra koffein samt just lite extra salter för att motverka kramp.

Vid langningen så tog jag emot flaskan klockrent, men då jag skulle skynda sätta den i stället så tappade jag den. Då blev jag lite stressad, det var ju min powerboost flaska för att slippa kramp och få lite extra koffein! I och med det så fick jag väl i mig ungefär 70 g/h kolhydrater och 300 mg koffein, men övervikten av det under första timmen. Jag fick också bara i mig 5 dl vatten på 2 timmar race, det är i underkant.

Tävlingen


På startlinjen. Foto: Anton Alex
Idag såg jag till att ställa mig på första raden, i fjol var jag typ 20e man i starten och det ville jag inte testa nu. Det är lite smal i starten och det är väldigt snabbåkt så det går fort, det gäller att vara på.

Kom iväg som 4-5 precis i starten, det passar bra!

Framför mig var det i princip alla från Team Hi5 och Team UV som var med långt upp. Det blir rätt ryckigt i inledningen, full gas för att sedan när det öppnar upp med lite mer grusväg bli lite avstannande då folk avvaktar med dragjobbet. Jag brukar tycka det är rätt skönt när de slår av så man får ner pulsen under tröskel, men samtidigt tror jag det är just vi där mellan 5-10 som missgynnas av det. För när det stannar av så kommer flera bakifrån ikapp igen och klungan blir bred och det kan bli trångt i på stigar, kommer man bakom någon lite svagare så kan man snabbt tappa täten. Det var tydligt att många visste (men inte jag) när det kom ett längre stigsträcka för plötsligt tryckte många på för att dyka in på stig. Hamna lite längre bak där kanske 8-9a.



Sen in på starten av loop 2, ca 30 minuter in i loppet, så såg jag de framför glida iväg lite men jag var lite feg, eller bekväm snarare. Det var ett tempo där jag kunde återhämta lite, men sen kände jag att det höll på bli för stort avstånd så jag passera de framför mig så jag fick fri fart framåt. Vid det laget låg jag 7a och närmast framför mig låg Jens Wissting och Marcus Dorsch från Team UV.

In på teknikslingan vid SCA Arena, i starten av loop 2. Cykeln Superior Team XF Issue levererar!

TeamUV-killarna var hela tiden inom synhåll men dryga att hämta in, båda minst lika tekniska som mig så vi drog ganska jämt. Några längre backar finns heller inte på banan, där har jag annars eventuellt haft chansen att plocka lite tid. Jag fick gå hårt i säkert 20 minuter, vilket också syns i pulskurvan (längre ned) där jag under ca 20 minuter hade snittpuls 169, två slag över tröskel. Till slut lyckades jag dock ansluta till dem. Därifrån så körde vi tillsammans resten av loppet. Vi hjälptes alla åt att dra i olika partier, men mest låg Marcus först på stigarna och höll farten. Hade jag inte haft hans hjul att suga tag i hade jag antagligen inte kört lika fort i flera partier. Även om inte vinddraget är en faktor på stig så är det mentala i att slippa hålla farten och istället bara bita tag i ett hjul inte att underskatta, det gör stor skillnad!

Langning, jag får flaskan men tappar den när jag ska sätta den på cykeln.

Efter loop 2 så fick jag min flaska, som jag direkt tappade, så nu var det 40-50 minuters cykling utan vätska och kolhydrater. Jag hade dock 1.5 gel kvar i fickan ungefär, så helt tom var jag inte. Sen är det så få ställen man faktiskt kan dricka ur flaska på den banan att jag säkert inte hade fått i mig hela flaskan. nästa år ska jag köra 3 flaskor med mindre i varje, med langning vid varje loop, opti! TeamUV hade grym langaservice och fick flaskor bakom var och varannan buske =)

Under loop 3 fick jag känslan att Jens hade svårt att hänga med i tempot, då han var nere säkert 40-50 meter vid något tillfälle. Blev därför förvånad när han plötsligt var tillbaka hos oss. Jag har senare förstått att han hade några incidenter, typ missa en spång, vilket gjorde att han tappa oss och sedan fick jaga ikapp oss igen. Sånt där kostar grymt mycket när farten redan är så hög!

Jens jagar ikapp oss igen. Stökigt ute på hygget! Foto: Anton Alex

Imponerade skalle att bara köra ikapp istället för att acceptera sitt öde och rulla in som 7a. Jens pushade också på vår lilla grupp att köra på även utför, det blir lätt att man slår av lite när stigen blir jämnare och det rullar lätt utför. De framför slår inte av så ska man cykla snabbt så måste man göra det HELA tiden! Det var en bra påminnelse och något jag tar med mig till kommande race.

Från 1:20 ungefär började jag ha kramp i framsidan lår, då stigarna är så stökiga så får man ställa och sätta sig grymt många gånger och krampen slår till när man sträcker ut benen för att parera. Men de kommer och går, får man bara sitta och cykla en bit så avtar det. Att jag inte hade min vätska kan ju ha bidragit, fast framför allt att det var så hårt tempo.

När jag ligger i en grupp så där så förhandlar jag så mycket med själv, ligger jag kvar här så blir jag sämst 7a, det är ju ett bra resultat. Än om jag inte orkar så är de bra nog. Jag har kanske inte mer power idag? Börjar liksom i huvudet formulera race reporten med att jag inte hade dagen...

Skittankar! 

Det är så farligt att känna sig förnöjsam på en tävling. Man behöver allt fokus för att orka pusha framåt. Det där är nått jag måste vara vaksam på och slå bort sånna ideer och byta till ett mer aggressivt tankesätt där jag är stark och ska vara före de framför i mål.

Det här loppet blev mycket tuffare än de andra loppen i år av flera anledningar, men jag fick gräva lite för att hålla uppe tempot och hänga med den här dagen. Och det skulle också synas på avståndet till elitåkarna, återkommer till det.

Stig stig och mer stig! Foto: Anton Alex

När det är 5-6 km kvar så ser vi Victor Knutsson från Team Hi5 promenera längs banan, utan kedja på cykeln. Det gjorde att han som låg 4a nu var borta och vi körde om plats 4-6.

Med bara några kilometer kvar så kommer det riktiga XCO-slingor, branta utförskörningar som vänder 180 grader rakt upp igen, flera gånger. Dessa var nya för mig och dem kommer jag vilja titta närmare på innan nästa års race =) . I den första tog jag fel spår och det blev ett supertvär kurva för att vända upp igen, det var på nåder att jag klara utan att kliva av, men de gick. Sedan i nästa tvärbrant så flög Marcus som låg framför mig över styret! Jag fick också hoppa av cykeln men kom förbi och upp på cykeln igen. Sen var de två riktigt branta korta uppförsbackar och där tryckte jag såklart det som fanns att ge. Jag hade efter kraschen några meter på Marcus och Jens som låg tillsammans. Jag upplever att det drygades ut efter backarna. När jag kom ur "XCO-partiet" och ut på eljusspåret som leder mot målet så var de inte så nära att jag kände mig hotat längre. Jag cyklade såklart järnet hela vägen till mål ändå men hade tillräcklig lucka att jag kunde köra en liten segergest för min 4e plats!

Grymt nöjd med 4e plats!
Kommentatorn ropar glatt

"Det är ju pulskurvan!" 

så det är roligt att se att mina bloggläsare finns både här och där! I toppen var de fight mellan Henrik Enberg och Samuel Brännlund där Henrik drog det längsta strået. 3a blev Henrik Blom. Det var roligt att se att jag bara var 1 min 26 sek efter Blom. Så nära har jag aldrig varit tidigare. Bakom mig spurtslog Jens Marcus för att bli 5a.


Preliminära resultat.

Lyckligtvis hade de 6 platser på "pallen", så jag håller min streak med att få vara med på "pallen-foto".
Tycker fler tävlingar borde ta efter och ha utökad prispall, bra sätt för sponsorer att synas och bra för att få bilder från eventet att spridas. I Sverigecuperna är det alltid 5 eller ibland 7.

Analys


Snittpulsen för hela loppet blev 165, 2 slag under tröskel. Som bilden nedan visar så låg jag 31% över tröskel och i princip resten kring eller strax under tröskel. Så helt klart hårt! När det är klungkörning så får man ju en del tid i Zon 3 ofta, men inte den här dagen. Stig! =)

Tid i pulszoner.
Tittar man på pulsen så ser man tydligt där jag fick köra för att komma ikapp Jens och Marcus. Sen går det rätt hårt i slutet. Och väldigt ryckigt i inledningen.


Pulskurva för Obbola Challenge 2018. Svartlinje motsvarar tröskelpuls 167 slag.

Sista halvtimmen fick jag lite skavsår i baken. Dels är de ju en ny sadel men sen tror jag att jag har den lite något för högt för den typen av bana där man hela tiden måste i och ur sadeln. Bakdämparen funka kanon och sväljer grymt bra, jag har fått till bra retur tycker jag också, studsar aldrig ur sadeln, så det är inget sånt. Får sänka någon millimeter och se hur de går. Annars kanske jag får fundera på att byta sadel, eller "chamois cream". Men jag måste slarvat när jag hållit på att justera inställningar dagarna innan för bakhjulet satt löst när jag kom i mål (kunde slutat illa!) och sadeln hade flyttats bakåt och hade ny lutning. Så jag ska börja med att se till att cykeln har samma inställningen i mål som på startlinjen. Blir noga följa de i alla fall för det var rätt så oskönt sista halvtimmen.

Efter loppet slängde vi oss in i bilen och brumma ner till Stockholm där vi ska semestra lite. Klockan 01:08 var vi framme och jag sov rätt gott efter den trippen.

Dela

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar